Konsumenter kan

medvetet välja

GMO-fri mat

År 2011 har varit ett år då vi fått lära oss mycket om vår ömtålighet. Naturkatastrofer och stor ekonomisk osäkerhet ruckar våra grundvalar. Mitt hemland Japan, till exempel, fortsätter att skaka av jordvävningar och skadade kärnkraftverk kastar skugga över tillvaron.

Att även matsäkerheten utmanas bidrar till känslan av osäkerhet. ”Att vara frisk är det viktigaste”, lärde jag av min farmor som dog i leukemi. ”Ät mat med tacksamhet”, lärde jag av min farfar som upplevde kriget och matbrist. För mig är det mitt eget ansvar att ta väl hand om min hälsa, vilket är orsaken till att jag vill välja bort GMO. Det finns för många frågetecken kring GMO vad gäller just säkerhet, det handlar om såväl miljökonsekvenser som hälsopåverkan.

De flesta GMO-grödor som finns på världsmarknaden är antingen toleranta mot växtgift, producerar insektgift, eller har båda egenskaperna. Glyfosat är det vanligaste ämnet i växtgifter och frågor om ämnets hälsopåverkan uppkommer allt mer. I länder där det odlas GMO-soja som är tolerant mot glyfosat finns många människor som arbetar på fälten och som drabbats av allvarliga hälsoproblem, exempelvis cancer och fosterskador. Särskilt vanligt är detta bland kvinnor i Argentina och Uruguay.

Att släppa ut GMO-grödor i naturen kan innebära miljö- och hälsokonsekvenser och riskerar att få negativa socioekonomiska konsekvenser. Att bidra till osäkerhet och oro hos människor kan orsaka ohälsa bara det. Det är lätt att tro att GMO är oproblematiskt eftersom GMO-industrin är mäktig och spenderar mängder av pengar på marknadsföring. Men är det inte dags att använda pengar på sätt som inte skadar vår miljö och människors hälsa?

Förhoppningsvis fortsätter den försiktigt positiva trenden vi sett under året i Europa. I juli röstade EU-parlamentet för miljöutskottets ändringsförslag om medlemsstaternas möjlighet att begränsa eller förbjuda GMO-odling av miljöskäl. Det kan exempelvis handla om att kunna förbjuda GMO-grödor som är toleranta mot växtgift och därmed utgör ett hot mot den biologiska mångfalden. I september förbjöd EU-domstolen biodlare att sälja honung som blivit förorenad av pollen från GMO-grödor.

Även i Sverige har saker hänt på sistone, säkerligen ett resultat av svenska konsumenters tydliga krav på GMO-fria livsmedel. I landet finns många aktiva biodlare som kämpar hängivet mot odling av GMO-grödor, och i andra livsmedelskategorier har mycket hänt.

Köttjätten Scan har beslutat att från och med första september 2011 ska alla djur som köps in vara uppfödda på GMO-fritt foder. Lantmännen, som är Sveriges största sojaimportör, gav å sin sida följande svar till Greenpeace fråga om deras djurfoder: ”Under året har ingen GMO-soja köpts. Sedan slakterierna intog en restriktivare hållning kring GMO-soja i fodret till främst grisar finns inte längre någon efterfrågan på GMO-soja för foderändamål”.

Mjölkprodukter då? Jo, väljer man svenska produkter kan man nog lita på att de kommer från boskap som fötts upp utan GMO-foder. Men Arla kan vara lite besvärligt för konsumenterna. Arlaprodukter från producenter i Sverige är fria från GMO-foder, men om varorna kommer från Danmark finns risk att korna ätit GMO-foder.

Följaktligen väljer allt fler konsumenter produkter från andra svenska mejerier, t ex Skånemejerier, Norrmejerier, Milko, Falköpings Mejeri och Gefleortens Mejeri. Det bästa är att läsa märkningen noga och ställa frågor i butiken. Företag med en god policy brukar också gärna berätta om det på sina hemsidor.

Alla som vill undvika GMO kan även välja mat med märkningar som KRAV, EU:s märkning för ekologiskt jordbruk, Demeter och Svenskt Sigill, som alla garanterar att produkten är inte från GMO-grödor.

Själv äter jag inte kött och inte så mycket mjölkprodukter. Jag tycker man kan äta gott och hålla sig frisk och kry med säsongsmat och utan en massa tillsatser.

Så kan en konsument undvika GMO-mat i Sverige och det behöver inte vara så svårt.

God jul utan GMO!

AKIKO FRID

ansvarig för GMO-frågor, Greenpeace