Vem bör ta ansvar för GMO-odlingens risker?
Konsumenter i Sverige och i de flesta länder som har kunskap om vad GMO innebär vill undvika GMO-mat. En färsk undersökning visar att 80 procent av de tillfrågade i Sverige inte tycker att GMO-mat är säker för framtida generationer. Konsumenternas avvisande attityd har varit stark ända sedan GMO-soja importerades för första gången till Sverige från USA.
Det finns oklarheter för alla som verkligen vill undvika GMO. Den märkningsplikt som finns i EU-länderna är inte logisk för konsumenterna. Det finns t.ex. en 0,9-procent tröskel för inblandning som enligt Livsmedelsverket bara är ett politiskt beslut. Varför är det 0,9 procent och inte 0,1 procent eller mindre, eller helt enkelt 0.0 procent som många av oss skulle föredra!
GMO-företagen har patent på sitt GMO-utsäde. Som regel är den som äger ett patent stolt och vill berätta om detta, men GMO-företagen verkar sannerligen inte vara så sugna på att tala om det. Många konsumenter som vill undvika GMO bryr sig inte bara om mat- och miljösäkerhet, utan det kan också vara ett politiskt val, att man inte ställer upp på den här sortens verksamhet och att vinstintresset ska kunna ”äga” det genetiska arvet.
Landsbygdsminister Eskil Erlandsson, som alltid röstar för GMO, rekommenderar ekologisk mat till konsumenter som vill undvika GMO. Erlandsson undviker dock att nämna att GMO och ekologiskt jordbruk inte kan samexistera. Det har vi exempel på från Kanada, där ekologisk raps inte längre går att odla eftersom GMO-rapsen har spridit sig. När egenskaperna från GMO-grödorna sprider sig till andra närbesläktade arter drabbas de odlare som föredrar konventionellt eller ekologiskt, utan gifter.
Att införa principen att förorenaren betalar (Polluters Pay Principle) verkar vettigt och logiskt. Men frågan är om alla tolkar ordet “förorenaren” på samma sätt. De företag som har patent på GMO-utsäde borde ta ansvar eftersom de är deras ägodelar. På konferensen om biologisk mångfald i Nagoya i oktober diskuterades Cartagena-protokollet om biosäkerhet. Den viktigaste frågan om ansvar och gottgörelse har man löst genom ett tilläggsprotokoll. Enligt detta FN-avtal ska länder anta och genomföra egna bestämmelser om ansvar och gottgörelse i form av nationell lagstiftning. Detta är en bra lösning på dilemmat att GMO-företagen inte vill ta sitt ansvar.
Att bevara biologisk mångfald är vår tids kanske största fråga och allas ansvar. Utsläpp av GMO-utsäde i naturen hotar den biologiska mångfalden, det vet vi redan. Den första kommersiella odlingen av GMO-potatis för stärkelseproduktion i Sverige misslyckades och gjorde lokala jordbrukare och konsumenter oroliga. Att restprodukterna ska kunna användas som djurfoder har myndigheterna ändå beviljat. Och, som vi redan konstaterat, så saknas alltså märkningsplikt vilket gör att vi inte ska få veta om grisen ätit denna kontroversiella GMO-potatis eller inte.
Om regeringen på allvar vill bevara biologisk mångfald och satsa på ett hållbart jordbruk, då är det första den borde göra att stoppa GMO-odlingen.
/Akiko Frid, ansvarig för GMO-frågor Greenpeace
Foto: Greenpeace
