Vi står vid ett vägskäl: inom räckhåll finns möjligheten att utrota hunger och fattigdom, utan att använda metoder som riskerar framtida liv på vår planet. Detta är själva kärnan inom hållbar utveckling. Men för att nå dit krävs inte bara ett allmänt erkännande av varje persons rätt att inte behöva gå hungrig, utan även stora förändringar i hur vi producerar och konsumerar mat samt hanterar jordens resurser.
Rio+20 ger oss ett gyllene läge att föra samman målen om en tryggad livsmedelsförsörjning och en hållbar utveckling för att bygga en bättre framtid tillsammans. I allt större utsträckning vet vi hur vi kan utrota hunger och fattigdom med metoder som inte riskerar naturens resurser, som uppmuntrar till social delaktighet och som driver ekonomisk tillväxt.
1,3 miljarder människor lever i extrem fattigdom, nära 900 miljoner är kroniskt undernärda. Utöver dessa lever ytterligare en miljard i ett tillstånd av ”dold hunger”, med brist på livsviktiga vitaminer och mineraler. Ett barn som lider av undernäring hindras från att nå sin fulla fysiska och mentala förmåga, något som kostar liv, försörjningsmöjligheter och ekonomisk tillväxt. Det är dags att vi alla inser att Rio-visionen om hållbar utveckling inte kan uppnås så länge som hunger och extrem fattigdom kvarstår.
Vi kan och måste hjälpa fattiga människor världen över att få tillgång till den mat de behöver och vi måste stödja dem i deras insatser att undkomma fattigdomsfällan för gott. Men världens ekosystem och biologiska mångfald är redan under stor press från överexploatering, utarmning och klimatförändringens effekter. Vi står inför en utmaning med att öka den globala livsmedelsproduktionen med 60 procent till 2050 utan att vi samtidigt äventyrar världens naturresurser för framtida generationer.
Men vi kan nå dit! Vi kan nå målet om en värld fri från hunger och samtidigt arbeta för en hållbar livsmedelsproduktion. Vi vet vilka redskap vi behöver använda och vilken politik som behövs föras. Vad som fattas är samhällsstyrning och institutioner som främjar ansvarsskyldighet och säkerställer att de rätta metoderna och policyerna utökas och verkställs.
Rio+20 måste visa på en politisk vilja med att förbättra samhällsstyrning och införande av policyreformer, men framförallt viljan att agera. Alla våra insatser mot en hållbar utveckling är förgäves om vi inte kan mätta befolkningen och säkerställa de resurser som allt liv är beroende av.
Detta är en gemensam utmaning, insatser måste genomföras av regeringar, den privata sektorn och civilsamhället tillsammans med livsmedelsproducenter och –konsumenter. Alla bär en del av ansvaret. Vi måste utnyttja kraften i samverkan, arbeta bredare över flera sektorer och riva de murar som gör vissa utvecklingsinsatser okoordinerade och ineffektiva. Processen måste präglas av deltagande, rättvisa, jämställdhet och ett rättighetsbaserat synsätt som upprätthålls både under förberedelsefasen och vid själva genomförandet. Vi kan även bygga vidare på redan existerande institutioner likt Kommitten för en tryggad livsmedelsförsörjning i världen (CFS).
Den största delen av investeringarna i våra livsmedelssystem görs av individer tillsammans med den privata sektorn. Människorna som arbetar på världens nära 500 miljoner småjordbruk är ryggraden i många landsbygdsekonomier och utgör de främsta investerarna i jordbruket i låginkomstländerna. Dessa personer är även förvaltare av en stor del av världens naturresurser och biologiska mångfald. De har en enorm företagarpotential, men saknar allt för ofta resurser för att utvecklas vidare och samtidigt förse sina familjer och bidra till livsmedelsförsörjningen och näringsintaget i stort.
Kvinnor driver på utvecklingen. En majoritet av de småskaliga bönderna är kvinnor och att ge dem samma tillgång som männen till insatsvaror, tjänster och andra resurser, skulle innebära ett viktigt bidrag i kampen mot fattigdom och hunger. Låt därför kvinnornas röst höras och slösa inte bort denna potential.
Vi måste utvidga de sociala skyddsnäten och bygga motståndskraftiga försörjningsmöjligheter och landskap. De fattigaste och mest utsatta måste stödjas genom forskning, utbildning samt samhällsprogram eller skyddsnät för att säkerställa en tillgång till mat som är både tillräcklig och näringsrik. System för katastrofhantering och förbättrad motståndskraft måste införas i länder med osäker livsmedelsförsörjning och områden där markförstöring, resursbrist, oregelbunden nederbörd och extrema väderförhållanden råder. Liknande åtgärder behövs även i samhällen som utsatts för marknadsnedgångar, kraftiga prisstegringar på livsmedel och andra plötsliga förändringar.
Ansvarsfulla besittningsrätter behövs för att säkerställa fattiga människors mark-, fiske- och skogsrättigheter. Jordbruksmetoder och –teknologier som arbetar med och inte emot naturen, kan hjälpa bönderna att öka produktionen på ett hållbart vis. Genom att främja diversifiering av grödor kan vi säkerställa att jordbruket producerar en mängd olika livsmedel, lämpade för hälsa och nutrition. De kan dessutom erbjuda nödvändig motståndskraft för att möta klimatförändringen.
Insatser krävs också för att hantera det faktum att en tredjedel av all mat som produceras i världen, slängs eller går till spillo på grund av skador eller andra orsaker. Om vi bättre kan utnyttja det vi redan producerar och skördar, kan vi minska den framtida produktionsökningen som kommer att krävas för att mätta en växande befolkning. Utöver sänkta produktionskrav, innebär ett smartare utnyttjande av resurserna även att fattiga bönder får både stabilare livsmedelsförsörjning och högre inkomster, samt att effekterna på de globala ekosystemen från livsmedelsproduktionen reduceras.
En bättre framtid är inom räckhåll. Tillsammans förbinder sig de Rom-baserade livsmedels- och jordbruksorganen att arbeta ihop, och på alla nivåer, med internationella organisationer, regeringar, forskningsinstitut, civilsamhälle och icke-vinstdrivande organisationer, kooperativ, småskaliga jordbruksorganisationer, samhällen och den privata sektorn. Det är vårat gemensamma ansvar att möta den här utmaningen.
För att säkerställa alla människors tillgång till näringsrik mat behöver vi ställa om de rådande, ohållbara produktions- och konsumtionssystemen i livsmedelssektorn. Vi får inte missa denna historiska möjlighet, vi måste agera och vi måste göra det nu.
Franzéns Charkuterier vann två nya mål mot Livsmedelsverket
Dom: Livsmedelsverket misslyckades med att chocköka kontrollfrekvensen för liten korvfabrik
Världsunikt: Fazer prövar Solein® i chokladkaka