Kullgren, öppna gaskamrarna. Och låt länsstyrelserna sluta maska sanningen
DEBATT I fredagens Skavlan & Sverige frågade den brittiske debattören Ed Winters landsbygdsminister Peter Kullgren rakt ut: Tycker du att gaskammare för grisar är oetiskt? Metoden, som används på svenska slakterier, är fruktansvärt plågsam och får grisarna att skrika, hyperventilera och panikslaget kämpa för sina liv. Kullgren vred sig. Han hänvisade till utredningar, till att han inte är expert, till att han aldrig är privat. Programledaren fick till slut konstatera det uppenbara: ministern vägrade svara.
Det är inte konstigt att han teg. Att svara ärligt hade tvingat honom att erkänna vad nästan alla som ser filmerna från svenska slakterier omedelbart förstår: att det som sker i gaskamrarna är djurutnyttjande som inte kan försvaras etiskt. Koldioxiden bränner grisarnas slemhinnor inifrån. De kvävs inte stilla. De plågas. Varje år utsätts omkring 2,7 miljoner svenska grisar för den här metoden. Det är inte en avvikelse. Det är ett system byggt på att ingen tittar.
Men Kullgrens tystnad på Skavlan är bara toppen av ett isberg av politisk mörkläggning. Vi på Total Insyn begär regelbundet ut länsstyrelsernas tillsynsrapporter från slakterier, djurtransporter och gårdar runt om i Sverige. Det vi får tillbaka är sida efter sida av svartmaskad text. Namn, platser, beskrivningar av konstaterade brister. Allt döljs bakom sekretessbestämmelser som tillämpas så brett att de i praktiken gör offentlighetsprincipen tandlös just där den behövs som mest.
Konsekvensen är att svenska konsumenter fattar beslut om vad de lägger på tallriken utan tillgång till den verklighet som ligger bakom produktionen. Det är inte ett informerat val. Det är ett val i mörker.
Winters satte fingret på problemet i Skavlan: en politiker som hela kvällen hävdar att systemet fungerar men inte ens kan ta ställning till en konkret metod. Vad säger det om förmågan att reformera inifrån? Förändring kommer inte så länge mörkläggningen består.
Vår uppmaning är tvådelad. Kullgren bör öppna gaskamrarna för allmänheten, med kameror och full insyn, inte fler utredningar att gömma sig bakom. Och länsstyrelserna måste sluta använda sekretessen som sköld åt en industri som inte tål granskning. I en demokrati ska det inte krävas juridisk envishet för att ta reda på hur djur behandlas bakom stängda dörrar.
Om djurindustrin inte tål att synas borde det inte vara insynen vi ifrågasätter. Utan industrin.
FoodMonitor drivs av frilansjournalister – utan stöd från stora mediehus.
Vi kan inte ta emot donationer direkt, men du kan stötta oss genom att bli prenumerant via Frilans Finans (4 900 kr exkl moms / år eller 2 900 kr / 6 mån exkl. moms).
Ditt stöd gör att vi kan fortsätta bevaka och granska livsmedelsbranschen.
Bli prenumerant och stötta vårt arbete: Kontakta oss
